I dagens inlägg går vi vidare från tapet till lite möbler, nämligen soffor. Vi har diskuterat
fram vi vill ha en byggbar soffa så man kan ”designa” den precis som man vill. Den vi har i åtanke för tillfället är soffan Ritz från Mio.
Men vi hade väl tänkt oss denna i grått eller liknande, men gillar den verkligen i denna färgen med, men man får väl se vad som passar till rummet. Men grönt o brunt går ju alltid ihop 
För övrigt går de sakta men säkert med att bli med barn. Vart på lite möten och utbildningen har dragit igång. Men tankarna snurrar fortfarande fruktansvärt mycket vad man ska välja för land osv. Känner mer och mer att de är för mycket val man ska göra, det finns barn som behöver ett hem och vi behöver någon mer att ösa kärlek över. De behövs inte så mycket val för att kunna komma fram till det.
Publicerat i Adoption, Övrigt
|
Etiketter soffa, val
|
Jag är en projektmänniska som alltid vill ha något att pyssla med och denna gången har jag tänkt att det hela ska bli lite större än vanligt.
De ska tapetseras och göras om i vårt vardagsrum, så nu planeras de och hur jag ska göra. Vilka möbler ska bytas ut? Vad blir de för tapet? Vilka väggar ska fixas? Google är min bästa vän just nu.
De är ett stort ljust rum, men känner mig tveksam till vad jag vill ha… kanske nått i denna stilen? Eller det kanske blir lite mörkt? Vill ha mjuka färger, gärna i ett mönster för att de ska hända nått i rummet.
Eller varför inte denna gröna tapet med samma mönster? Gillar verkligen den. Men de kvittar ju egentlige, gillar allt som är i en grön ton, haha.
Men jämför man de två så är det väldigt stor skillnad. Problemet med att leta såhär ät att jag är inte 100 på vad jag vill ha, så de blir svårt att hitta i havet av olika tapeter som finns.
Någon som har tips eller tankar om tapeter så får ni gärna dela med er!
Dessa tapetproverna är tagna från inreda.com.
Publicerat i Övrigt
|
Etiketter renovera, tapeter, vardagsrum
|
Ville ta del av hur andra människor upplevt deras tid i väntan på adoption och hittade flera olika, dock fastnade jag för denna som verkligen var inspirerande. De handlar om Anna och Josef och deras resa till att få hem sin dotter Ida från Kenya.
Jag tycker att de skriver otroligt bra och väldigt målande om sin resa och vad de har upplevt. Tycker verkligen att ni alla ska ta en liten stund att läsa vad de har gått igenom, en helt fantastisk resa.
Publicerat i Adoption, Övrigt
|
Etiketter blogg, inspiration
|
Känns som jag bara läser och läser, vill sätta mig in och förstå, men då blir de bara mer papper och ännu mer text att läsa och ta in. Sitter just nu och försöker få en överblick över hela adoptionsförloppet, vad som kommer hända när ansökan skickas och när de i de andra landet har makten att välja vad vi ska få för barn.
Jag kan inte hjälpa att känna frustration, så hjälplös. Allt vi vill är att ha nån mer att älska än varandra och nu är de människor som inte ens känner mig och min man som ska dömma oss och bestämma om vi har rätt att bli föräldrar eller inte. Problemet är väl att jag är rädd vi inte ska duga, vi bedöms av så många människor under denna processen som säger vi är rätt eller fel, och en enda människa kan sätta stopp för våra drömmar och förhoppningar.
Jag vet jag måste komma över denna spärren för jag är övertygad om att vi duger och kommer bli underbara föräldrar, men kan ändå inte låta bli att tvivla. Mycket kan hända under de år man är ”med barn”.
Publicerat i Adoption
|
Etiketter frustration, papper, tvivel
|
Av någon outgrundlig anledning har jag träningsvärk efter helgens bravader, hör verkligen inte till vanligheterna. Men tänkte i alla fall kolla om det finns några smarta tips? Men ge mig inte träna-mera-metoden, för den fungerar inte hur gärna man än vill den ska det.
Vi har idag pratat lite mellan oss vilket land vi ska välja att skicka vår ansökan till… egentligen spelar de ju ingen roll, ett barn behöver ett hem och vi vill ge de. Direkt efter kommer dock det fruktade ”men” som ställer allt på enda. Alla har olika regler och krav, saker man ska tänka på och längden på kön. Skulle vi kunna tänka oss ett barn med funktionshinder eller andra skador, eller ska man vara egoistisk och stå i en kö på ett par år för att få ett friskt barn?
De är så mycket tankar som far runt i huvudet nu och har gjort en tid, antagligen kommer det göra de ytterligare lite till.
Finns det någon där ute med egna erfarenheter av adoption och hur gick ni till väga? Dela gärna med er!
Publicerat i Adoption
|
Etiketter ålder, kö, land
|
Det första man gör när du vill kunna adoptera är att du ska bli godkänd av din kommun.
Första man gör är att gå på ett informationsmöte där man går igenom processen för att till sist få en inbjudan till föräldrautbildningen som man måste bli godkänd i.
När utredningen väl drar igång går man på denna utbildning, men för oss var det också något som kallas för djupintervju. Så här beskrivs djupintervjuerna på kommunens hemsida:
…Därefter börjar vi med djupintervjun och den första delen har vi valt att kalla då-kartan. Vi pratar då om den tid som ni levt innan ni blev ett par. Därefter gör vi nu-kartan som handlar om hur ert gemensamma liv sett ut och hur den aktuella situationen är.
Djupintervjuerna sker vid 2-3 tillfällen då vi träffas hemma hos er.
Det insamlade materialet skrivs ned och vi går igenom intervjun i arbetsgruppen och tillsammans med vår handledare för att sedan inbjuda er till ett…
Efter detta är det ett avslutningssamtal där vi får läsa igenom vad de kom fram till under utredningen, detta för att kunna få fram styrkor och svagheter som man ska veta om inför vårt ”kommande föräldraskap”
Allt inom adoption känns tidskrävande och massvis med papper… men det är värt var enda minut.
Publicerat i Adoption
|
Etiketter godkännande, kommunen
|
Mitt första inlägg på den nya bloggen, tyckte föräldrabloggar skulle passa bra för de är just vad jag inte är. Vad vi inte är, men vad som förhoppningsvis kommer att förändras inom inte en allt för lång framtid.
Vi kan inte få barn, men har valt att bli med barn på annat sätt. Adoption är alternativet för oss och detta kommer vara vår resa in i en förhoppningsvis ljusare framtid. Jag tycker aldrig det var ett tungt eller svårt beslut att välja att skaffa barn genom adoption, snarare en lättnad. Att man inte längre kände någon press, allt blev bara lyckligt.
Jag heter alltså Sofia och jag är 31 år gammal, bor med min man i en fin villa i en mellanstor stad i södra Sverige.
Allt går bara man vill och har bestämt sig, och nu börjar vi resan i möjligheternas land.
